Fin sang:

jag går i vinterskor på hösten
alltid förberedd för storm
jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
jag har känslor utan uppehåll
jag har förlorat en tävling
men vunnit ett val
har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

när jag träffar gamla vänner
har jag ingenting att säga dem
de ställer för många frågor
och jag, jag bidrar inte med nån
och jag kan ångra det lilla jag säger
eller dra ett allvarligt skämt
jag tycker mig höra mig vad de tänker; “är hon sådär jämnt?”

och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

jag kan sitta själv i parken tills solen ändrat färgen i mitt hår
jag kan offra allt jag har för ingenting
ja, jag sträcker mig så långt det går
men jag behöver dig, kom hit och rör om
jag behöver nått att skriva om

jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag
jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

Melissa Horn: Jag saknar dig mindre och mindre.

Jeg ble plutselig så alvorlig fordi jeg vil snakke om noe som er litt alvorlig. Jeg vil gjerne være ei tøff og sterk jente som klarer alt og ikke trenger bekreftelse fra andre til en stadighet. Stort sett går det greit, i alle fall når jeg er inne i komfortsonene mine. Men av og til er det som om noen skrur på en bryter og alt blir mørkt. Plutselig kan jeg ingenting, det blir vanskelig å puste og jeg må kjempe for å la være å gråte. Jeg går fra å være glad og blid til å bli livredd alt. Livredd jobben, livredd skolen, redd for å møte de i kollektivet, redd for å møte skolekamerater eller de jeg samarbeider med. Livredd.

Når bryteren slås av, da er alt katastrofe. Jeg har ikke en ting pent å si om meg selv. I dag er en slik dag. Jeg klarte ikke å fokusere mer på arbeidet, klarte ikke å slappe av, klarte egentlig ingenting. Da dro jeg på trening. Det hjalp litt, men mest var jeg opptatt av at jeg så ut som en diger elefant uten takt og tone der jeg så meg selv i speilet. Jeg var helt sikkert den tjukkeste og minst flinke av alle og burde ikke stå der å ødelegge stemingen for alle de flinke flotte damene. Det er som om jeg ser alt med svart-hvitt-briller. Der og da er ingenting bra nok og jeg leter desperat etter en vei ut av svart-hvitt-synet. Det gjør vondt i brystet, akkurat som om jeg har trukket inn store mengder med iskald luft og ikke klarer å erstatte den med varm luft. Sånn er det å ha angst. Det er ikke kult.

Har prøvd Zumba. Det var spesielt.

Snakkes.

Litt for mye marsipangris i jula?

http://blurry.no/images/5676/hvordan-f-6pack-til-sommeren/

Et annet tips er å bare kjøpe kjempefæl mat, da orker du ikke å spise.

Touchpaden på pc’en min har nesten sluttet å fungere igjen. Det setter jeg ytterst stor pris på, jeg bare elsker pc-trøbbel. Det gir meg i tillegg muligheten til å konferere med sexy og svært tilstedeværende og sosialt intelligente pc-nerder som er ansatt i min lokale pc-butikk.

Victoria Winge er en dårlig skuespiller. Jeg blir flau når jeg ser henne på film.

Heihei.

Jeg har ikke hatt så god tid i det siste, siden jeg skrev hjemmeeksamen i elleve timer hver dag, uten av den ble så bra er jeg redd. Så dro jeg på jobb, og ellers har jeg handlet kjempemange julegaver. Derfor har jeg ingen penger.

Jeg har visst ikke så mye å si heller, annet enn at det dessverre er jul.

Adressa i dag: http://www.adressa.no/kultur/article1726095.ece

-eller Karl Ove Knausgård er dramatisk og kommer i avisen.

Heldiggrisen!

Nå har han endelig tjent nok penger til å trekke seg tilbake. Kanskje har han nå råd til frisør, og kanskje til en litt finere jakke!

Knausgård gleder seg spesielt mye til å bytte ut rødvin med kaffe:

“!Om noen få minutter skal reise meg fra skrivebordet, gå ut på gata, ta meg en kopp kaffe og nyte, virkelig nyte tanken på at jeg ikke lengre er forfatter.”

Jeg elsker kjæresten min.

Han gir kjempegode klemmer og holder ut med meg når jeg legger meg over ham og pc’en slik at han ikke ser noen ting og spør: “hva leser du nå??”

Dessuten synes han paljetter er dritlekkert.

Åneiånei.

Innredningstips fra IKEA. Skikkelig lurt! Helt umulig å finne en bok! Du kan da bruke tiden din på mer betydningsfulle ting enn å lese bøker, f.eks å sette sammen grå bokstavfigurer til “home” og sette det i bokhylla.

http://livethjemme.ikea.no/inspirasjon/snu-ryggen-til-bokene

Jeg har derimot bestemt meg for sånn shæbbi sjik på rommet mitt. Skal male alt i hvitt, og spraylakkere alle metalliske overflater med sølvspray. Dertter skal jeg legge hvitt omslag på alle bøkene mine. Det blir litt vanskelig å finne dem, men jeg får bare ta i bruk introspeksjon om jeg trenger noe. Dessuten leser jeg jo ikke bøkene mine, de er bare til pynt.

“Jeg ser på Fox News og liker George Bush. Beklager, Norge!”

http://www.dagbladet.no/2011/11/02/sport/skoyter/peter_mueller/18860475/

Det er helt ok, vi antok allerede at du er tjukk i huet, Peter Mueller, men nå har du fjernet all tvil.

Ellers er jeg glad jeg ikke var tilstede på dette møtet:¨

http://www.dagbladet.no/2011/11/02/nyheter/voldtekt/innenriks/overgrep/politiet/18855883/

Det er alltid snakk om skjønnhetsidealet, at folk liksom føler de må være pene og tynne og at det kravet er så fælt.

Men hva med oss som er dritpene da?? Er det liksom galt? Jeg synes det er skikkelig jantelov og atte det ikke er lov å være pen liksom. Det er faktisk mest fryktelig tenker jeg.

Jeg står ikke foran speilet i tre timer hveeeer dag bare for at janteloven skal trykke meg ned altså. Nei til stygghetsidealet, vi pene har det fælt vi også!